Zen
Idag är en annorlunda dag, precis som alla andra såklart.
Har sedan ett tag tillbaka hemsökts av en obehaglig känsla. Att jag har mens har intensifierat detta.
Kanske har det varit för att jag har jobbat sista tiden på en arbetsplats jag inte trivs på. Kanske för att jag är på väg mot en radikal förändring. Kanske för att jag är mitt i en förändring.
Mina tankar går just nu mycket om att släppa taget. Släppa taget om allt jag älskar, allt jag önskar, allt jag räds för och allt helt enkelt.
Låta vortexen som är mitt medvetande fungera oberoende av omgivningen.
Det är lättare sagt än gjort.
När jag har bra dagar fungerar detta av sig självt. Nu under en väldigt känslosam period har detta inte velat fungera.
Jag har sökt mig till andra för att jag har känt mig liten. Borde jag inte istället ha sökt mig ut i skogen för att hitta mig själv?
Har känt obehag över min existens. Inte vetat vad jag ska göra av mig själv och inte tillåtit mig själv att känna ro.
Men jag accepterar.
Jag accepterar att idag är inte en lika bra dag som mina bättre dagar.
Men jag är tacksam.
Tacksam, för att det är i de svåra perioderna jag tvingas lära mig själv att hantera situationen.
Jag låter det gamla flyta iväg med vinden.
För trots min oro, trots min rädlsa, kommer min själ att vara för evigt.
För vad som än händer i mitt mänskliga liv är min själ alltid med mig och det är den som för mig framåt.
Jag är stark. Jag är oberoende.
Med en utandning kan jag släppa taget om vad som än behöver släppas taget om.
Denna musiken hjälpte mig att läka idag.